Ursprunligen publicerat i SARF-Aktuellt 2008, no 2: 7-13, publicerad på SARFs hemsida dec 2012

 

 

Biotopakvarier – några reflektioner.

Text och bild:

Ola Åhlander och Erik Åhlander

I nästan varje respektabel akvariebok hittar man någonstans en mening om att ett akvarium ”ska vara en spegel av naturen” eller ”en bit natur i vardagsrummet”. Det är naturligtvis mycket lätt att sympatisera med en sådan uppfattning, inte minst av estetiska skäl, i kontrast till bubblande dykare och dödskallar i plast. Vi började båda två, som så många andra, våra akvaristiska banor i den andan. Som inredningsmaterial använde man istället skifferplattor, lavasten, stenkol och liknande. Det är ju visserligen naturliga material men knappast vanligt förekommande i våra fiskars naturliga miljöer. Men det var den då rådande uppfattningen på hur ett akvarium skulle inredas, och är väl så än idag på sina håll.

 Oberoende av varandra läste vi sedan bägge Benny Larsens & Ingemann Hansens ”Biotopakvariet” med stort intresse under 1980-talet. Den boken formade säkert inte bara vår syn på relationen akvarier – natur. Läser man diskussionsfora på internet är det uppenbart att inte bara vi tog innehållet som sanning. I inledningen av boken (sid 5) skriver dom faktiskt:

 ”… Ett biotopakvarium är alltså ett akvarium, i vilket man försöker efterlikna den typiska miljö som är utmärkande för en viss grupp av fiskar.

 Kan man det? Är det på det hela taget möjligt att imitera exempelvis den tropiska regnskogens vattendrag i ett akvarium? Uppriktigt sagt måste svaret bli nej. Det är så många olika faktorer som spelar in, att uppgiften på förhand måste betraktas som olöslig. Men, …”

 Just den biten kanske vi missade då.

 Sedan dess har vi bägge haft möjlighet att studera hur fiskarna verkligen lever i naturen. Erik har varit i bl a Sydindien, Kashmir och Paraguay. Ola har varit i Laos, nordöstra Indien och Viet Nam. Naturligtvis har vi också tittat på fiskar och vatten i Sverige. Var och en på sitt håll, har vi gjort olika försök att skapa ”biotopakvarier” utifrån våra erfarenheter. Än så länge har vi väl långt kvar innan vi nått fram till något som vi skulle vara riktigt nöjda med, men vi vill gärna berätta om våra erfarenheter så här långt.

 Erik: Min utopiska dröm ser nog fortfarande ut ungefär så: ett landskap i en glaslåda i vardagsrummet. Vid det vill jag sitta och upptäcka. Se hur arterna beter sig inbördes och gentemot varandra. Helst skall alla arter föröka sig av sig själva och leva på varandra precis som i ett riktigt ekosystem. Speciellt vintertid är det trevligt om det dessutom är ett exotiskt, tropiskt landskap. Och jag vill upptäcka nya kryp, som jag inte visste fanns där. Helst skall det vara estetiskt också, men det är mindre viktigt.

 Ola: Det började nog med att jag gjorde som det står i böckerna; en vår tog jag bokstavligen en bit natur in i köksfönstret. Med en spade grävde jag helt enkelt upp några kvadratdecimetrar sjöbotten ur en halvt igenvuxen liten sjö ute på Värmdö och lade i ett litet akvarium. Akvariet fick sedan stå i köksfönstret med ett par killies i. Det växte så det knakade och till slut så var det nog mer växter än vatten i burken. På höstkanten så gick växterna ner sig och när jag tömde hela härligheten så plockade jag ur drygt tjugo fiskar. Det fanns säkert mycket godis för ynglen i den leran.

 Erik: Jag fick förmånen att åka flera resor till Paraguay, för att bl a samla in fixerad fisk till två museisamlingar. Vid några av resorna försökte jag även föra med mig hem några få levande småfiskar, samt i något fall även växter och sand, alltihop från samma plats. På den tiden behövdes ännu inga papper för att föra in fiskar för eget bruk i EU. Hemma försökte jag sedan göra ett ”riktigt” biotopakvarium. Det gick inte särskilt bra. Det var inte ens så lätt att få dem att överleva. Fiskarterna harmonierade sällan väl med varandra. Dessutom var det ju bara några få individer av samma art. Om jag t ex ville återskapa känslan av ett stort tetrastim måste jag själv odla upp ett större antal fiskar. Trots att jag pysslat med akvarier i många år redan då, var odling inte någon av mina starkare sidor. Jag hade inte heller valt de mest lättodlade arterna. Svärdplantan lyckades jag aldrig få att trivas i undervattenskultur. Den vackra röd lateritsanden, visade sig vara lera, så när jag tvättade den följde alltihop med sköljvattnet, och allt som återstod var en liten röd sten…

 Ola: Det som slagit mig mest från mina resor är att den fysiska miljön under vattnet ser likadan ut i liknande miljöer vart man än är i världen. Självklart egentligen, men jag antar att det är först när man ser det själv och tänker i de banorna som det blir uppenbart. En fors i Jämtland ser likadan ut som en i Sydostasien. Ett träsk i närheten av Kolkata liknar på pricken ett i Tyresöskogarna på sommaren. Eventuella växter är naturligtvis olika arter, men har ofta liknande växtsätt.

 Erik: Jag har några punkter på jorden som jag skulle vilja återskapa hemma: en pöl i Kumarakom i Indien samt flera platser i Paraguay: en igenvuxen vattenreservoir i Aregua, en översvämmad bäck utanför Pilar och vattnen ute i Chaco – den glesbefolkade delen av landet väster om floden. Men även platser där jag inte varit själv. Har du några favoritplatser?

 Ola: Eftersom jag fascinerats mycket av den otroliga anpassning som krävs av de fiskar som lever i starkt strömmande vatten så var det den miljön som jag helst ville återskapa. Som modell hade jag en liten forsande bäck i norra Laos i närheten av Muang Xai. Med hjälp av Sven Rex i BAK så byggdes ett ”strömakvarium” som skulle efterlikna den forsande lilla bäcken. Det blev ganska bra, även om det inte blev den där riktiga farten på vattnet. Men man ser ju på suggrönlingar som Sewellia och liknande att de lever upp i den miljön. De använder vattenströmmarna på ett fenomenalt sätt när de rör sig. Mycket fascinerande!


Strömakvariet  Foto: Anna Ossfeldt

 

Akvarium med en fors i Laos som förebild.


Sewellia sp, en forsfisk från Mekong vid fångsten i Laos. Foto:  Ola Åhlander


Sewellia lineolata i forsakvariet. Foto: Ola Åhlander
 

Ola: Det jag menar med att man kan titta på den svenska naturen är att för att återskapa den biotopen så kan man ju lika gärna återskapa en forsande bäck i vår natur som i tropikerna. Vattnet formar och slipar stenar och grus på samma sätt här som i Laos eller Colombia.

Det stora problemet med biotopakvarier är väl annars att ta reda på vilka fiskar som lever tillsammans i naturen, och sedan att få tag på just de arterna?

Erik: Ja, även om man inte har haft turen att befinna sig med not och håv på något lämpligt ställe i världen så finns det ganska enkla sätt att ta reda på en hel del information om både vilka fiskar som lever ihop och hur det ser ut på platsen. Ofta räcker några timmars surfande på internet, men ibland behövs dessutom ett bibliotek. (Har man hela referensen kan ofta det lokala biblioteket låna in det man vill ha, men det tar tid!) En hel del litteratur finns på internet, men oftast kostar den pengar. Däremot finns ett antal användbara databaser som är gratis. Får jag ge ett exempel:

 FishBase (t ex www.fishbase.se eller www.fishbase.org) den bästa inkörsporten. Om man väljer din favorit Sewellia så söker man bara på ”Genus isSewellia”. Då får man upp en lista på 9 olika namn på Sewellia-arter. Vi klickar på den nedersta, Sewellia speciosa. Då får vi upp en sida med information om den här arten. Under biologi hittar vi t ex:

Inhabits rivers with rocky bottom, with gravel and stone and sometimes large boulders. River current is moderate to swift, but the gradient is moderate.

Det är ju intressant information, men vi vill veta mera! Nedtill på sidan finns ”More information:” och ett antal underrubriker. Vi väljer ”Occurences”. Då får vi upp en tabell med data om museiexemplar. I det här fallet fem burkar med den här arten som finns på tre olika museer i världen, men alla är insamlade av Tyson R. Roberts i Laos. Det var också han som beskrev arten vetenskapligt. Det är alltså troligt att det mesta som man vet om den här fiskarten är baserat på fiskarna i de här fem burkarna. Den översta har katalognummer ”CAS 92450”. CAS står för ”California Academy of Sciences”. Klickar vi på katalognummret lämnar vi samtidigt FishBase och går rakt in databasen i Californien. Där ser vi bl a att det är 4 fiskar som ligger i 75% alkohol, att dom är insamlade den 27 mars 1995 och att platsen är ”Sekong watershed; Ke Nam Noy about 2 km upstream from Tat Faet waterfall, rapids side channel.”. Vad som är mer intressant för oss är något som kallas för ”Field Num”. Det är beteckningen på insamlingstillfället, i det här fallet ”TRR 27-III-95. Dessa fältnummer finns inte på alla museer, men om dom finns är dom av intresse när man vill bygga ett biotopakvarium. Om man går överst på sidan och klickar på ”Collection database” så hamnar man på sökformuläret för samlingen CAS. Om vi nu bara fyller i fältet ”Field Number” med ”TRR 27-III-95” och sedan trycker på ”Search” så får vi en lista på 9 burkar i deras samling. Det är alltså alla fiskar som samlades in vid samma tillfälle – alltså på samma plats samma dag. Arterna är Mystus mystus, Annamia normani, Sewellia diardi, Sewellia speciosa, Botia sidthimunki, Crossocheilus reticulatus, Garra cambodgiensis, Poropuntius deauratus och Mastacembelus armatus. De här arterna lever alltså tillsammans på den här platsen, kanske inte på exakt samma ställe – han kan ju ha rört på sig och fiskat på olika djup och på mer eller mindre strömt vatten. Men, i stort sett lever dom tillsammans – här. På en annan plats 2 km bort kan artsammansättningen vara en annan. Tyvärr fanns här inga koordinater, men hade det funnits hade vi kunnat använda programmet Google Earth och fått en mer eller mindre tydlig satellitbild av insamlingsplatsen också. På vissa museer, bl a NRM (som är ”mitt” museum, Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm), finns det ibland också foton på insamlingsplatsen och/eller djuren i databasen.

 [Tyvärr fungerar inte allt detta 2012. Länkarna mellan FishBase och de olika museisamlingarna är inte uppdaterade. Ibland går detta att lösa genom att söka via GBIF – som dock inte är lika lättsurfat för våra ändamål/ Erik Åhlander, 2012]

 

Ola: Jag tycker man måste vara lite flexibel när det gäller arterna. De båda Sewellia som Roberts hittat är förmodligen väldigt svåra att få tag på, däremot så är Sewellia lineolata ganska vanliga i handeln. Då får man ta den. Sen så kan man tänka sig att Mystusen lever som predator på andra fiskar, och så vill man ju inte ha det i ett akvarium – om det inte är väldigt, väldigt stort. Men man får i alla fall en uppfattning om vilka fiskar som finns i biotopen. Pilnäbben kanske är en överraskning, men den är säkert fångad i något lugnare område anslutning till forsen. Man behöver nog kunna lite om fiskarna för att kunna bedöma vad som är rimligt.

 Erik: Visst är det så! Och det är klart att man måste kompromissa en hel del för att praktiskt kunna bygga akvariet i verkligheten. Drömmar är en sak. Mina biotopakvarier slutar ofta som artakvarier – något slags permanent lekakvarium. Anpassade för fiskarnas trivsel, men gärna med en visuell känsla av de vattendrag som fisken kommer från. Jag har funderat en del kring vad som är väsentligt för fisken och vad som är väsentligt för mig som akvarist och betraktare. Ska jag återskapa fiskens biotop så som fisken vill ha det (eller snarare påverkas mest av), föreställer jag mig att jag behöver veta vilka ämnen som är lösta i vattnet och i vilka koncentrationer, vilka organismer finns i vattnet, dels mikroorganismer som antagligen är viktigast dels större organismer: alger, högre växter, smådjur och fiskar, som utgör föda och predatorer. Många fysikaliska förhållanden är säkert också viktiga: temperatur, ljus och strömhastighet, bottensubstrat, lufttryck och grumlighet. Lika viktigt är hur alla dessa parametrar  (kemiska, biologiska och fysikaliska) förändras under dygnet och under året. Om man skall lyckas odla de riktigt svårodlade fiskarna är det här lösningarna finns. Speciellt vattenkemin kan vara väldigt svår att återskapa om det alls är möjligt, och vi vet ju av erfarenhet, att oftast går det bra ändå. De flesta fiskar lever i föränderliga miljöer eller rör sig över större områden med olika vatten. Dom måste tåla en del för att överleva i naturen, liksom i akvarium.


Aphyocharax rathbuni, en rödfena från Paraguay som visade sig vara svårodlad. Foto: Ola Åhlander

 


 

 Några källor till information

 Böcker:

Larsen, B & Hansen, I. 1979. Biotopakvariet rätt miljö för akvariefiskarna. ICA bokförlag Västerås. 135 sidor.

Stawikowski, W. 1993. Biotope Aquarium. TFH Publications. 208 sidor.

Adey, WH & Loveland, K. 2007. Dynamic Aquaria Building Living Ecosystem. 3. uppl. Academic Press. 528 sidor.

Walstad, DL. 2003. Ecology of the planted aquarium: a practical manual and scientific treatise for the home aquarist. 2. uppl. Echinodorus Publishing. 194 sidor.

 

Internet:

http://www.fishbase.se/

http://earth.google.com/

http://scholar.google.com/

http://artedi.nrm.se/nrmfish/search.php